Jag har börjat acceptera mig sj mer och mer, men det går upp och ner. Jag har självklart stunder då jag känner att hade jag varit kille hade jag hånglat upp mig sj mot en vägg här och nu! Men mitt lilla lilla självförtroende är bräckligt och krossas lätt av mig sj, något jag måste försöka överkomma.

Jag kan ibland stå framför spegeln och bara se ner på mig sj medan tårar rinner. Och jag kan tycka att självförtroende är en lyx jag inte har råd med.

Men jag försöker få mig sj att sluta med det. Att prata med min spegelbild och säga bra saker om mig sj har jag provat en gång och jag kände mig bara obekväm och korkad så inte igen.

Varför är det så svårt att se bra saker om sig sj? Min personlighet är jag ju nöjd med.. Varför är det svårare att acceptera hur man ser ut?
Men jag ska lyckas med det iaf! Det är ett av de viktigaste målen jag har i mitt liv :)

Nu ska jag sova. Kände att jag behövde lätta mig lite och det visade sig bli här. Ser man på! Förlåt för ett lite sådär lagom nedstämt inlägg, men alla har ju sina moments. :P

Imorn börjar min sista vecka på jobbet och på lördag firar jag en kompis :) Awesome.
Ha det bra :) Ni är fina!!!