För två timmar sen nu sa jag hejdå till min Älg och hon satte sig på tåget tillbaka till Stockholm. Suck. 

Lite småjobbigt att säga hejdå, men vi ses ju snart igen. Det är väldigt svårt att bo så långt borta från alla man håller så kärt. Jag saknar så många där hemma! 

Så från stationen gick jag, ensam i regnet, och så börjar en man spela lite sådär sorgsen musik på saxofon vilket gjorde att det kändes som en sån där scen som bara händer i filmer! 

Nä, nu ska man väl egentligen plugga in pedagoger till tentan som är på onsdag, men allt jag vill i det här vädret är att gosa ner mig i sängen med en kopp te och en bra film. Önska mig lycka till!